Case Study: Upprepade destruktiva relationer – när gamla sår styr vem vi dras till
- 28 feb.
- 5 min läsning
När hjärtat vill vidare men kroppen reagerar som förr
Anledning till besök: Klienten sökte hjälp efter flera uppslitande uppbrott. Hon upplevde att hon gång på gång drogs till män som inte fullt ut mötte henne emotionellt.
Trots att hon intellektuellt ansåg sig vara “över” tidigare relationer fanns:
Ångest i nya relationer
Rädsla för att inte duga
Oro för att partnern skulle tröttna
Stark längtan efter bekräftelse
En känsla av att behöva kämpa för kärlek
En överdriven överkänslighet vid kommentarer eller beteenden
Samtidigt upplevde hon något som förbryllade henne:
Stabila, harmoniska män kändes “tråkiga”.
Det blev ett självuppfyllande mönster.
Självförsvar som skapar en Moment 22
I terapiarbetet blev det tydligt att hennes dragning till emotionellt otillgängliga män fungerade som ett slags undermedvetet självförsvar.
Om hon kunde få just den typen att älska henne – skulle det bevisa hennes värde.
Men varje gång upprepades samma scenario:
→ Hon investerade mer→ Hon anpassade sig→ Hon tappade delar av sig själv→ Hon kände sig övergiven
Detta är ett mönster jag ofta ser när tidigare besvikelser och trauman inte blivit bearbetade på djupet.
Problemet låg inte i att hon “valde fel” medvetet.
Det låg i nervsystemets igenkänning av det bekanta – även om det inte var tryggt.
Ursprung: otrygg anknytning och tidiga relationella sår
Under processen framkom en bakgrund med:
En svår relation till pappan (besviken och lurad)
En emotionellt inte helt närvarande mamma
En tidig känsla av att behöva anpassa sig för att bli sedd
Konkurrens från ett syskon
Samtidigt blev det tydligt att en mer barnslig, känslostyrd del inom henne ofta aktiverades i relationer. Dessa erfarenheter skapade en inre karta över hur kärlek “känns”.
När hon upplevde minsta tecken på avstånd eller osäkerhet triggades denna del — med stark oro, behov av bekräftelse och rädsla att bli övergiven som övergick till ångest.
Detta skedde inte medvetet. Det var ett automatiskt nervsystemssvar.
De tidiga erfarenheterna hade skapat en inre karta över hur kärlek “känns”:
När det undermedvetna lärt sig att kärlek innebär osäkerhet, kamp eller avstånd, kan lugn och stabilitet paradoxalt upplevas som ovant – och därmed mindre attraktivt. Detta är vanligt när två olika anknytningsmönster möts – där den ena parten söker närhet när stress uppstår, medan den andra drar sig undan. Resultatet blir att båda känner sig missförstådda, samtidigt som mönstret förstärks.
Arbetet: CE-metoden och integrerande terapiformer
Eftersom mönstret var rotat i tidigare relationella trauman användes CE-metoden för att bearbeta upplevelserna utan att hon behövde återuppleva dem fullt ut.
Vid sidan av detta integrerades:
Inner child-arbete
Gestaltinspirerade tekniker
Parts therapy (arbete med inre delar)
Stärkande arbete kring självbild och gränssättning
Ett nytt tydligt ramverk för hur hon faktiskt vill ha en relation
Fokus låg på att:
✔︎ Läka tidigare besvikelser ✔︎ Avbryta det emotionella självförsvaret ✔︎ Flytta “makten” över hennes mående från andra till henne själv
När de gamla sårens laddning minskade förändrades också hennes känslomässiga respons.
Hon beskrev det själv som:
"Been there, done that – jag behöver inte mer av det."
Förändringen: från emotionell berg- och dalbana till inre stabilitet
Efter ett antal sessioner skedde en tydlig förskjutning. När de tidigare relationella såren bearbetades minskade den inre laddningen.
Den barnsliga, ångestdrivna delen behövde inte längre ta över.
I stället började hon reagera från en mer vuxen, stabil position.
Hon drogs inte längre till samma typ av män
Harmoniska och trygga personer kändes inte längre “tråkiga”
Ångesten minskade
Hon kände sig trygg även när hon var själv
Hon kunde slappna av
Ungefär som att "jag har jag redan provat, gått igenom - och behöver inte det längre. Det är dags för ett nytt kapitel."
Särskilt tydligt blev detta vid resor.
Tidigare hade hon kunnat känna stark ensamhet och övergivenhet när hon reste.
Idag har hon rest både själv och i sin nya relation – och beskriver en ny känsla av stabilitet och inre trygghet.
Resultat
Efter avslutat arbete är hon idag i en harmonisk relation. Hon är själv överraskad hur bra det känns.
Hon upplever:
Lugn istället för oro
Glädje istället för kamp
En trygg känsla av möjligheter
Hon känner sig trygg i sitt eget sällskap och med andra.
Hon känner sig stabil även när hon är ensam.
Hon är själv överraskad över hur bra hon mår (och berättade att det var en stor insikt hur dåligt hon faktiskt mådde innan vi började arbetet). Hon sa själv:
"Det är som att jag vuxit ur det gamla mönstret."
Energin som tidigare gick åt till oro och relationens stress används nu till att skapa positiva erfarenheter och ta mer för sig av livet och möjligheter.
Sammanfattning
Att ge andra "makten" över hur du mår skapar ett liv i ständig beredskap. Men det är du som ger den makten. Och du kan ta tillbaka den.
När tidigare besvikelser och trauman bearbetas förändras inte bara relationerna – utan relationen till dig själv.
Hon gick från att reagera på rädsla- till att välja från trygghet.
Och där förändras allt.
Känner du igen dig?
Du dras gång på gång till samma typ av partner
Du vet att det inte är bra för dig – men attraktionen är stark
Trygga personer känns “snälla men lite tråkiga”
Du blir orolig så fort någon drar sig undan
Du lägger mycket energi på att bli vald
Och ändå tänker du:“Varför händer det här igen?”
Det handlar sällan om dålig självkänsla.Och nästan aldrig om att du är “för mycket”.
Det handlar om ett inre mönster som en gång skapades för att skydda dig.
När det mönstret inte längre behövs förändras något fundamentalt.
Du slutar jaga. Du slutar överbevisa. Du slutar känna att kärlek måste förtjänas.
Och plötsligt känns det gamla dramat mest… gjort. Avklarat. Utan agg.
Been there. Done that.
Inte av cynism. Utan av inre trygghet.
Du behöver inte fortsätta repetera samma kapitel.
När det inre mönstret uppdateras förändras också vem du dras till.
Vill du arbeta med detta är du välkommen att boka en session.
Vanliga frågor om anknytningsmönster och destruktiva relationer
Kan man verkligen förändra sitt anknytningsmönster?
Ja. Anknytningsmönster är inlärda strategier som kanske en gång hjälpte oss att hantera relationer. När de bearbetas på djupet och nervsystemet får nya erfarenheter kan responsen förändras. Det handlar inte om att bli en annan person – utan om att reagera från en tryggare plats.
Varför dras jag till fel män trots att jag vet bättre?
Attraktion styrs ofta av igenkänning i nervsystemet – inte av logik. Om osäkerhet eller kamp varit kopplat till kärlek tidigt i livet kan det kännas “bekant” även senare. Det betyder inte att du vill ha smärta – bara att systemet (ditt undermedvetna) känner igen mönstret och går efter det.
Är jag bara medberoende eller har låg självkänsla?
Inte nödvändigtvis. Många med hög funktion och stark yttre självkänsla kan samtidigt ha relationella mönster som aktiveras i nära relationer. Det handlar ofta mer om otrygg anknytning än om bristande värde.
Hur lång tid tar det att förändra destruktiva relationsmönster?
Det varierar beroende på hur djupt rotade mönstren är och vilka erfarenheter som ligger bakom. I vissa fall sker tydliga skiften relativt snabbt, i andra krävs ett längre arbete för att skapa stabil och varaktig förändring.
Kommer jag sluta känna attraktion?
Nej. Målet är inte att ta bort attraktion – utan att skilja mellan emotionell stress och genuin attraktion utan trauma. När gamla sår läks förändras ofta vad som upplevs som attraktivt.
Var det fler känslor som var inblandade?
Ja, det var flera känslor invävda i den totala bilden. Det är därför det tar lite fler sessioner att skapa en djupare inre trygghet.
Hur märker man att det hypnoterapin fungerar?
På det sättet Camilla arbetar kan det ibland märkas tydligt men oftast sker det stegvis med att olika känslor lugnar sig och att vissa negativa reaktioner uteblir. Många gånger är det omgivningen som märker skillnaden.
